Pargasjulen del 1 - Tiden före Lucia

Julen har i alla tider varit den förnämsta av årets högtider. En del av julens högtidsbruk kan föras tillbaka till urnordisk tid. Långt före det julen fick sin kristna innebörd har en midvinterfest firats i norden lik­som för övrigt även i antikens länder. I norden har man varit påtagligt medveten om vintersolståndets betydelse. Det var årets vändpunkt. Etc vegetationsår var avslutat, och man gick mot ett nytt. Det var med andra ord en tid, som man var benägen att tillmäta särskild betydelse, en tid speciellt ägnad för rituella handlingar och festlig inramning. Det gällde att tillförsäkra sig god äring under det kommande året, men också att genom profylaktiska handlingar värja sig för onda makter, som i midvinter-mörkret drev sitt spel. De traditioner, som levat kvar från dessa uräldsta tider, har till en del omvandlats. Man har inte längre förstått deras inne­börd, och de har blivit enbart tomma bruk. Med kristendomen fick julen ett nytt idéinnehåll och nya festbruk, delvis arv också de från antikens tidevarv. Ur denna enorma anhopning har sedan de lokala julsederna filtrerats fram. I stora drag har dock julen på landsbygden genom år­hundraden firats på ett ganska likartat sätt i stora delar av landet.
Julhelgens längd och de vidlyftiga förberedelserna underströk i hög grad julens betydelse. Förr ansåg man att julen började Tornas-dagen och slutade Knut-dagen. Själva jultolften, då allt oundgängligt arbete skulle ligga nere, varade dock endast från juldag till trettondag. Ett visst samman­hang med julen hade också Lucia-dagen och Kyndelsmässan. Hos all­mogen i Pargas har inga festbruk knutits till dessa dagar. Före Lucia skulle man dock försöka hinna med de flesta och tyngsta förarbetena för julen.

Pärmbild, Husmoderns jul, 1928

Egentligen började man tänka på julen redan vid skördetiden, ja t.o.m. redan på våren, då man tog ut de största gäddorna man lyckats fånga och torkade dem för att sedan då tiden var inne bereda lutfisk av dem. Vid den stora höstslakten hade man också julen i tankarna och lade undan vad man avsåg till julmat. Den första uttröskade säden skulle sparas till julbaket, och särskilda julkärvar skulle bindas åt himmelens fåglar. Mält-ningen kunde också sättas i samband med de tidiga julförberedelserna. Utan god tillgång på malt fick man inget gott och mustigt julöl. Ljusstöpningen slutligen tog direkt sikte på att framställa de ljus, som behövdes för julens övliga firande. Alla dessa arbeten skulle vara undanstökade före Lucia.

Källa: Pargasbygdens historia IV