2011-02-10

Skidor och skidåkning

07.02.1896   Uudenkaupungin Sanomat no 6
Under pågående sportlovsveckan håller vintern håller ett järngrepp om skärgården och snön vilar över skog och mark. Fordom utnyttjade folk denna kalla tidpunkt för att resa omkring i skärgården med släde och häst.

Det kan vara svårt att begripa nu med det var faktiskt så att skidor var något av en ovanlighet i skärgården. I själva verket hade användningen av skidor i Finland drastiskt minskats under 1700-talet i de södra delarna av landet. 

Intresset för skidåkningen återuppstod under 1800-talet då det föddes ett växande intresse för idrotts och kroppskultur i Europa. Hos oss ledde det till att små sport- och idrottsföreningar började spontant uppstå här och där. Skidningens hälsoeffekter framfördes aktivt inom folkbildningsverksamehten och den första allmänna skidtävlingen i Finland arrangerades i Tyrnävä 1879. 

Detta växande intresse resulterade i att en mängd olika skidverkstäder uppstod. Det fanns omkring 200 olika skidtillverkare i landet i början av 1900-talet. 

Till en början föredrogs långa och smala skidor, de sk. Österbottniska eller Haapavesi skidorna. De första skidtävlingsspåren drogs på slät mark och det var tom. vanligt att skidåkarna tog av sig skidorna ifall de var tvungna att skida över branta kullar. Med tiden brev skidorna kortare och aningen bredare.  

20.09.1883   Folkwännen no 219

Skidornas utveckling sporrades vidare av genom anordnandet av tävlingar för skidtillverkare. I Folkwännen 20.09.1883 redogörs för den sådan tävling. Tävlingsdomarna bedömde skidorna utgående både praktiska och kvalitétsmässiga kriterier. Virkesvalet och utformandet av skidspetsen var viktiga kriterier, spetsen skulle gärna vara bred och vara kraftigt böjd.

Skid-tillverkarna experimentera hel del med olika träslag som asp, rönn och tall,  men flertalet skidor tillverkades av björk. Under 1900-talet tillverkades stavarna av bambu med läderhandtag och remmar. De äldre stavarna var av björk och saknade remmar. Pjäxorna var kraftiga läderskor (ofta kallade skidstövlar) med kraftiga sulor.

Bindningarna var enkla läder- eller trästroppar som man fäste över hälen och vristen. Senare kom Kandahar-bindningen med tåfäste av metall och metallfjädrar längs skon och runt hälen. Senare kom den så kallade Rottefella-bindningen som var en ren tåbindning. Denna är vidareutvecklad till dagens bindningar.

Folkhögskolans skidåkare i Pjukala, 1909, Pargas hembygdsmuseums samlingar


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar