Edith Sarlin och Emil - miniutställningen sommaren 2014

I sommar får besökarna ta del av en miniutställning i Ordenshemmets sal. I utställningen, "Sekelskiftesromatik" förevisas bl.a. Edit Sarlins brudklänning från 1904.

Bild 1. Den nyblivne fru Edit Sarlin i hennes brudklänning.

Edit Sarlins man, Emil Sarlin uppfattas som en av Pargasbygdens mest betydelsefulla personer. 1904 hade Pargas Kalkbergs aktiebolag planer på att utvidga sin verksamhet med byggandet av en ny ringugn. För ändamålet behövdes expertis och den 29-årige geologen, Emil Sarlin ansågs som en lämplig kandidat. Emil arbetade då som chef-ingenjör för AB Prospector i Lapland.

Bild 2. Det förlovade paret Edit Tikkanen och Emil Sarlin.

 Guldförekomsterna i Lapland visade sig vara skrala och Emil råkade av händelse träffa Edvard Åström i som också jobbade med guldletning i Lapland. Åström var även delägare i Pargas Kalkbegs aktiebolag och det var på hans rekommendation som Emil fann en ny anställning i egenskap av bergsingenjör till Pargas 1904.

Bild 3. Guldletare Emil Sarlin i Lapland tillsammans med lurvig följeslagare.

Emil Sarlin tillträde kort därefter Otto Moberg som verkställande direktör för bolaget 1906. Efter chefsskiftet blev det liv och rörelse i Pargas. Emil var en modig visionär och han såg möjligheterna i att satsa på åtgärder som effektiverade kalkbrytningen och expanderade verksamheten. Under några få år ökade kalkförsäljningen kraftigt och bolaget införskaffade fartyg för att själva sköta transorten av kalk till den växande markanden.

Bild 4. Emil Sarlins lappska kniv,"leukun" med årtalet 1898 inskrivet på bladet. Denna kniv finns till påseende i utställningen.

Under vistelsen i Lapland kom Emil även att göra bekantskap med en ung flicka. Flickan hette Edit Tikkanen och var dotter till köksan i guldgrävarlägret. Bekantskapen ledde till en förlovning och Edit fick resa till Helsingfors till Emils familj för att lära sig svenska och gå i hushållsskola. Edit och Emil gifte sig 1904 då hon var endast 16 år gammal och flickan från Lapland fick anpassa sig till ett liv i Pargas som var väldigt olikt den hon hade vant sig vid i Utsjoki. 1906 flyttade familjen Sarlin in i den verkställande direktörens ståtliga nybyggda residens, Villa Furuvik.

Bild 5. Familjen Sarlin utanför Villa Furuvik kring 1910.

Emil kan med fog beskrivas som en gammaldags "brukspatron" som värnade om sina anställdas välstånd. Emil ville även att arbetarnas hemmaförhållanden skulle vara så bra som möjligt. Flera finska-talande arbetare hade funnit anställning i gruvan och även Edit oroade sig över familjernas situation.Under vårvintern 1928 tog Edit som sin sak gå omkring i de anställdas hushåll för att berätta om Martha-rörelsens arbete och dess ändamål. Hennes avsikt vara att genom Martha-arbetet förbättra livsförhållanderna i de anställdas familjer. Edit Sarlin var med om att grunda två Martha-föreningar i Pargas; Den finskspråkiga Marthaföreningen i Pargas och den svenska Storgårds Martha-förening.

Bilder

1, 5. Tom Bröckl.
2,3 Nordkalks arkiv.
4. Marcus Lepola.

Källor

Nyström, Per 1951. Pargas Kalkbergs Aktiebolag 1898-1948. En allmogenärings utveckling till storindustri. Oy Tilgman Ab.

Vähäkangas, Ismo 2005. Paraisten Marttayhdistys.