Pargas Hembygdsmuseum
FoLKRÖRELSEN
FoLKRÖRELSEN spelar instrumentala låtar skrivna av Riddo Ridberg.
Finska mollmelodier blandas med svenska durtongångar som kryddas med
harmonier från popvärlden. Låter lite som om Konsta Jylhä möter Benny
Anderssons Orkester (BAO) och allt kryddas med Ridbergs popinfluenser.
En av solisterna i bandet är Marianne Maans på fiol, Ridberg själv
spelar tramporgel. På bandets första skiva Släpp in publiken finns en
hyllning till Konsta Jylhä (Vaiennut harmoni ) och 16 andra nyskrivna
låtar.
Kaffeservering med limonad och annat gammaldags smått och gott!
10 € förköp på http://www.westmusicfest.fi/tickets/
8 € studerande
15 € vid dörren
2013-08-13
2013-07-28
Produktutveckling på gång!
Vi håller
som bäst på med att kolla igenom våra samlingar för nya ideér till produkter som kunde utgöra ett komplement till vår museibutik. Här är en av många produkter som vi har under arbete för
tillfället; ”Pargaskniven”.
Idéen
föddes ur det faktum att vi har en hel del föremål som härstammar från 1700-talet
i våra samlingar. Många av dessa bruksföremål är vacker snidade och man kan se
att hantverkaren har gjort en hel massa extra jobb för att få föremålet att se
så vackert ut som möjligt.
Vi har
några knivar med förtennade skaft som härstammar från denna tid. Dessa knivar
saknar tyvärr slidor, men man känner till att det förekommer knivslidor med
tennknivar från denna tid som har tillverkats så att de liknar djur. I bilden
finns en slida som föreställer ett hästhuvud.
Bild 2. Tennad kniv från 1700-talet som har sålts på knivauktion i Sverige. |
Vi har
flera bogträn i våra samlingar från denna tid och huvuden på dessa bogträn är
vacker snidade och föreställer tuppar. Vi har använt ett av dessa bogträn som
modell för en knivslida som passar ihop med en av våra tenn-knivar. Nu har vi
snart slidan klar. Det kvarstår att se hur kniven kommer att bli!
Bild 3. Bogträn från 1700-talet och knivslidan som utformas i samma stil som bogträna. |
Bild 1&3. Marcus Lepola
Bild 2.Privat samling.
2013-07-02
Sommarminnen från 1963
Här presenteras en trevlig bild som för tankarna till en varm sommar i Pargas för 50 år sedan. Bilden är tagen vid gångbron över sundet sommaren 1963. Man kan skönja att sundkanten inte var helt stenlagd utan kanten mot gamla malmen var stärkt med stockar. De fina träbåtarna av mahogny ser kanske mera tilltalande ut än vad vi ser i sundet idag?
Träbåtar i sundet i Pargas 1963. Pargas hembygdsmuseums samlingar. |
2013-06-24
Hembygdsmuseets samlingar utökas
Museet har under den intensiva våren och försommaren 2013 erhållit en hel del donationer av flera olika lokala kulturmecenater. Inalles kan vi tala om nästan föremålsbeståndet ökat med ett hundratal enskilda artefakter och liknande tillströmning av föremål till museets samlingar har inte inträffat på årtionden.
Vi har valt att plocka fram ett antal pjäser ur dessa blandade donationer för ge en uppfattning på omfånget av dessa donationer.
Koppning och åderlåtning var vanliga botemedel bland folket långt in på 1900-talet: I nästan varje by fanns en kopperska eller åderlåtare eller vardera. I motsats till de flesta folkliga botemedlen, grundade de sig inte på någon övernaturlig tro, utan de var enkla åtgärder som utfördes av en helbrägdagörare. Bakgrunden till koppningen var uppfattningen om att människans krämpor förorsakades av dåligt blod och att det borde avlägsnas genom åderlåtning eller genom att suga ut blodet genom ett koppningshorn. Man ville låta blodet förnya sig, vilket ansågs även allmänt vara bra för hälsan och många gick för att låta koppa sig regelbundet, fastän de inte ens hade några krämpor alls. I Pargas var bastun vanliga och koppningen utfördes uteslutande i anknytning till dessa.
Fortuna lerpipsfabrik i Nagu grundades år 1839. Den första pipmakaren, slagaren Johan Petter Zetterberg anlände från Stockholm med sin syster Margareta i juli 1839. I fabriksbyggnaden fanns det fyra rum. Till en början utnyttjades bara ett till verkstadsutrymme, de övriga beboddes av arbetarna. Petter Arvid Finckenberg hade planerat hålla tillverkningen igång 9 – 10 månader per verksamhetsår. På 1840 – talet inskränktes driften till sex månader. Det hade blivit modernt att röka långskaftade sjöskumspipor och fajanspipor. Så småningom började folk övergå till att röka cigarretter. Fortuna hade sin sista expansion åren 1861 – 1863. Efter det tvingades man sänka prisen. Fabriken stängdes 1867.
Sälar jagades tidigare med hjälp av harpun med löstagbara spets. Dessa kallades ofta för "själpikar". Denna harpun är en vanlig modell i Åboland, dess storlek (24cm) antyder att den används för att fånga gråsäl. En likande harpun från Borstö finns i Finlands jaktmuseum och den är tillverkad av vapensmeden Mats Mattsson ca 1900. Hembygdsmuseet har med denna donation erhållit den första sälharpunen till sina samlingar.
Pargas Kalkbergs Aktiebolagets konstituerande bolagsstämma hölls den 26 november 1898. Till verkställande direktör utnämndes eldsjälen bakom det nya bolaget, hemmansägaren Otto Moberg från Pargas. Moberg var en man med visioner som insåg vikten av att koncentrera och effektivera den existerande kalkproduktionen i Pargas. År 1904 anställdes bergsingenjören, sedermera bergsrådet Emil Sarlin som sakkunnig i bolaget. Han kom sedan att verka som bolagets verkställande direktör under 50 år. Dessa kuvert härstammar från en tid då Moberg höll aktiv kontakt till personer som kunde bidra med medel för att grunda bolaget och är därmed av stort lokalhistoriskt intresse.
Bilder 1-4. Marcus Lepola, Pargas hembygdsförening.
Internetkällor;
https://www.finna.fi/Record/metsastysmuseo.M011-102500
http://www.naguhembygdsforening.org/fortuna.php
http://www.nba.fi/sv/nationalmuseum/samlingar/manadens_foremal2010/koppningshorn
http://www.nordkalk.fi/default.asp?viewID=394
Vi har valt att plocka fram ett antal pjäser ur dessa blandade donationer för ge en uppfattning på omfånget av dessa donationer.
Bild 1. Koppningshorn vars mynning täppts till med hinnan till en urinblåsa från något slaktat djur. |
Koppning och åderlåtning var vanliga botemedel bland folket långt in på 1900-talet: I nästan varje by fanns en kopperska eller åderlåtare eller vardera. I motsats till de flesta folkliga botemedlen, grundade de sig inte på någon övernaturlig tro, utan de var enkla åtgärder som utfördes av en helbrägdagörare. Bakgrunden till koppningen var uppfattningen om att människans krämpor förorsakades av dåligt blod och att det borde avlägsnas genom åderlåtning eller genom att suga ut blodet genom ett koppningshorn. Man ville låta blodet förnya sig, vilket ansågs även allmänt vara bra för hälsan och många gick för att låta koppa sig regelbundet, fastän de inte ens hade några krämpor alls. I Pargas var bastun vanliga och koppningen utfördes uteslutande i anknytning till dessa.
Bild 2. Keramik från Fortuna lerpipsfabrik i Nagu. |
Fortuna lerpipsfabrik i Nagu grundades år 1839. Den första pipmakaren, slagaren Johan Petter Zetterberg anlände från Stockholm med sin syster Margareta i juli 1839. I fabriksbyggnaden fanns det fyra rum. Till en början utnyttjades bara ett till verkstadsutrymme, de övriga beboddes av arbetarna. Petter Arvid Finckenberg hade planerat hålla tillverkningen igång 9 – 10 månader per verksamhetsår. På 1840 – talet inskränktes driften till sex månader. Det hade blivit modernt att röka långskaftade sjöskumspipor och fajanspipor. Så småningom började folk övergå till att röka cigarretter. Fortuna hade sin sista expansion åren 1861 – 1863. Efter det tvingades man sänka prisen. Fabriken stängdes 1867.
Bild 3. Sälharpun, Pargas. |
Bild 4. Brevkuvert adresserade till Otto Moberg. |
Bilder 1-4. Marcus Lepola, Pargas hembygdsförening.
Internetkällor;
https://www.finna.fi/Record/metsastysmuseo.M011-102500
http://www.naguhembygdsforening.org/fortuna.php
http://www.nba.fi/sv/nationalmuseum/samlingar/manadens_foremal2010/koppningshorn
http://www.nordkalk.fi/default.asp?viewID=394
Nya minnen från föreningshuset
Minnes-tillfället som arrangerades den 8.4 tillsammans med VårKultur på hembygdsmuseet fgav upphov till många frågor men samtidigt fick man nya pusselbitar till historien om
föreningshuset.
Lyckligtvis
finns en hel del minnen bevarade, bl.a. har de fina väggmålningarna som
tidigare prydde föreningshusets väggar.
Minnen från
flera roliga barn-evenemang i föreningshuset uppdagades även. Därtill
efterlyses eventuella bilder från rockkonserter och övriga evenemang som
utspelade sig lokalen under 1970- och 1980-talen.
Stort tack
till alla som tog tid att delta i evenemanget.
2013-03-13
Danny och Kirka i föreningshuset.
Fick in några intressanta bilder från 1960-talet om en rock-konsert som ägt rum på Föreningshuset.
Kirka Babitsin och Danny (Ilkka Lipsanen) besökte Pargas 1968 i samband med "Syndikaatti tekee suurratsian" -turneén.
Här är några glada bilder från det evenemanget.
Vi hoppas givetvis på mera bilder från allmänheten!
Bilder 1-3 Pargas hembygdsmuseums samlingar (fotograf. Gunborg Suominen)
Kirka Babitsin och Danny (Ilkka Lipsanen) besökte Pargas 1968 i samband med "Syndikaatti tekee suurratsian" -turneén.
Här är några glada bilder från det evenemanget.
Vi hoppas givetvis på mera bilder från allmänheten!
Bild 1. Kirka utanför "keikka-bussen" i Pargas 1968. |
Bild 2. En lycklig fan får en kram av Danny vid garderoben i Föreningshuset. |
Bild 3. Danny kör en stenhård show 1968. |
Bilder 1-3 Pargas hembygdsmuseums samlingar (fotograf. Gunborg Suominen)
2013-02-27
Några gamla bilder från föreningshuset
Här är några intressanta bilder från föreningshuset. Vi kommer att publicera mera bilder för allmänheten vartefter vi mottar nya donationer till bildsamlingen. Alla bilder kommer dock inte att publiceras på nätet utan kommer senare att användas i samband med en utställning och publikation.
Fortsätt skicka in era bilder! Tack.
Foto:
Bild 1. Pargas hembygdsförenings bildarkiv.
Bild 2. Mariell Lindén
Bild 1. Lantbruksklubbarna i Åboland, klubbdag i föreningshuset 22.7.1934. |
Bild 2. Föreningshuset (till vänster) från gruvkanten, 1989? |
Fortsätt skicka in era bilder! Tack.
Foto:
Bild 1. Pargas hembygdsförenings bildarkiv.
Bild 2. Mariell Lindén
2013-02-20
Pargas svenska föreningshus 1924-2013
Med anledning av den våldsamma branden som totalförstörde Pargas svenska föreningshus 20.2.2013 har Pargas hembygdsmusem inlett ett
bild-upprop. Syftet är att samla samtliga bilder av föreningshuset och
de evenemang som ägde rum i eller i anknytning till huset.
Huset ritades av arkitekt Albert Richardtson och stod klart 1924. Byggnaden hörde till de få äldre arkitektplanerade offentliga byggnader på orten. De drivande krafterna bakom bygget var Lantmannagillet, Svenska klubben och Marthaföreningen. Byggnaden uppfördes till stor del med talkokrafter.
Föreningshuset blev ett centrum för föreningsaktiviteter i Pargas och flera generationer har glada minnen från huset där det hände något stort sätt varje dag.
1981 övertogs skötseln av byggnaden av Pargas Idrottsförening och en del av utrymmen uthyrdes. En tid fungerade bl.a. en butik i föreningshuset. En kortlivad folkrörelse kring huset uppstod 2002 och det fanns planer på att renovera byggnaden med projektmedel och talkokrafter. Intresset kring huset sinade då Nordkalk kungjorde sina framtida planer om att utöka gruvan till att omfatta tomten för föreningshuset.
Pargas hembygdsmuseum har som avsikt att samla alla visuella minnen av byggnaden och de verksamheter som utspelades i byggnaden. Dessa bilder kan därmed användas för framtida lokalhistoriska publikationer som berör föreningshuset. Bildmaterial från 1970-, och 1980-talet är av speciellt intresse.
Bilder samt eventuella negativ ombeds skickas till Pargas hembygdsmuseum med följande uppgifter i mån av möjlighet:
1. Uppgifter om fotografen.
2. När fotografiet är taget
3. Uppgifter om det evenemang eller tillställning fotografiet föreställer.
4. Namn på de personer som är synliga i fotografiet.
5. Kontaktuppgifter på innehavaren-doneraren av bildmaterialet
Observera att vi gärna vill erhålla originalen, men vi kan också nöja oss med kopior ifall detta är motiverat, ex. gällande bröllopsfoton och dylika. Alla donatorer erhåller högkvalitativa kopior av de originalbilder som doneras till museets samlingar.
Bildmaterialet; 1-4 Pargas hembygdsmuseums samlingar.
Huset ritades av arkitekt Albert Richardtson och stod klart 1924. Byggnaden hörde till de få äldre arkitektplanerade offentliga byggnader på orten. De drivande krafterna bakom bygget var Lantmannagillet, Svenska klubben och Marthaföreningen. Byggnaden uppfördes till stor del med talkokrafter.
Bild 1. Lotta Svärd-föreningens gemensamma fest för skyddskårister och lottor i Föreningshuset. |
Föreningshuset blev ett centrum för föreningsaktiviteter i Pargas och flera generationer har glada minnen från huset där det hände något stort sätt varje dag.
1981 övertogs skötseln av byggnaden av Pargas Idrottsförening och en del av utrymmen uthyrdes. En tid fungerade bl.a. en butik i föreningshuset. En kortlivad folkrörelse kring huset uppstod 2002 och det fanns planer på att renovera byggnaden med projektmedel och talkokrafter. Intresset kring huset sinade då Nordkalk kungjorde sina framtida planer om att utöka gruvan till att omfatta tomten för föreningshuset.
Bild 2. Graffitti på föreningshusets vägg 2004. |
Pargas hembygdsmuseum har som avsikt att samla alla visuella minnen av byggnaden och de verksamheter som utspelades i byggnaden. Dessa bilder kan därmed användas för framtida lokalhistoriska publikationer som berör föreningshuset. Bildmaterial från 1970-, och 1980-talet är av speciellt intresse.
Bild 3. Salen i föreningshuset 2004. |
Bilder samt eventuella negativ ombeds skickas till Pargas hembygdsmuseum med följande uppgifter i mån av möjlighet:
1. Uppgifter om fotografen.
2. När fotografiet är taget
3. Uppgifter om det evenemang eller tillställning fotografiet föreställer.
4. Namn på de personer som är synliga i fotografiet.
5. Kontaktuppgifter på innehavaren-doneraren av bildmaterialet
Observera att vi gärna vill erhålla originalen, men vi kan också nöja oss med kopior ifall detta är motiverat, ex. gällande bröllopsfoton och dylika. Alla donatorer erhåller högkvalitativa kopior av de originalbilder som doneras till museets samlingar.
Bild 4. Endast rykande ruiner återstor av den forna byggnaden 20.2.2013. |
Bildmaterialet; 1-4 Pargas hembygdsmuseums samlingar.
2013-02-05
Kanonkula från Bläsnäs
Museet erhöll en intressant donation i januari av metall-letare Stig Leivo. Fyndet är en ”12 pundare”, dvs. en förmodad kanonkula som för någon anledning har hamnat i vattnet i Bläsnäs vik. Kulan hittades i dyn på en plats som man förmodar har kunnat utgöra en gammal hamnplats.
Kanon
|
Kaliber (cm)
|
Kulvikt
(kg) |
Eldrörsvikt (kg)
|
24-pundig
|
15,5
|
11,9
|
3.126
|
18-pundig
|
14,1
|
9,0
|
2.440
|
12-pundig
|
12,2
|
6,0
|
1.700
|
6-pundig
|
9,6
|
3,0
|
910
|
3-pundig
|
7,7
|
1,5
|
460
|
Kalibern
var vanligt förekommande under 1700-talet och även senare. På långa
skjutavstånd var träffsäkerheten mycket liten, spridningen var för stor. Endast
med mycket flacka och korta kulbanor kunde man skjuta med tillräcklig
precision. Därför saknade den totala skottvidden betydelse under Karl XI:s och
Karl XII:s tid.
12-pundare från Bläsnäs, mobiltelefonen är till för att ge korrekt skala. |
I Johan
Siöblads artillerireglemente från år 1690 finns följande skottvidder angivna.
De gäller kanoner med ordinarie eldrör och med laddningsförhållande 0,5
(laddningsvikten lika med halva kulvikten, "halvsvår laddning") och kärnskott. Tabellen visar även
skottvidden vid några senare årtal. Normalt angavs skottvidden i antal steg men är här omräknad till
meter.
Kanon
|
Skottvidd 1690
(m) |
Skottvidd 1700
(m) |
Skottvidd 1707
(m) |
Skottvidd 1720
(m) |
12-pundig
|
525 - 600
|
525 - 600
|
600 - 675
|
750
|
I princip var visirskottvidden dubbelt så lång som kärnskottvidden. Visirlinjen är en linje som förenar kammarens högsta punkt med mynningens högsta punkt. Då kammarens ytterdiameter var större än mynningens bildade visirlinjen en vinkel mot kärnlinjen. Visirskottvidden var den skottvidd man fick då kanonen riktades så att visirlinjen blev horisontell. Kulan sköts då i en båge. Visirskottvidden var i praktiken den längsta användbara skottvidd man sköt på.
Om marken var hård och jämn kunde man i öppen terräng uppnå länge skottvidd genom att kulan rikoschetterade då man sköt flacka skott.
Man kan spekulera i hur kulan har hamnat i Bläsnäs, eventuellt rör det sig om en kula som trillat ur en kanonslup som varit förtöjd vid hamnen eller så kan det även röra sig om att någon fiskare återanvänt en kanonkula som provisoriskt ankare för sin lilla roddbåt, vem vet?
Klicka på länken till denna blog för ytterligare uppgifter om metall-letning (finska) http://vasumet.blogspot.fi/
Foto.
Marcus Lepola
Källa; Artilleriet i Sverige, karolinertiden.
http://www.algonet.se/~hogman/sl_artilleri.htm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)