2011-12-27

Pargas julen utställning 28.12 12-18:00.

Julhögtiden fortsätter på hembygdsmuseet. Välkommen till Brattnässtugan för att höra hur omständigt julen firadet fordom i Pargas.

Olika upptåg hörde till Staffans-dagen. Det varit vanligt i socknen, att ungdomar gått från gård till gård med lyktor och bloss och sjungit Staffansvisan och andra julsånger. De var då vanligen utklädda i skinn och halm och hade halmhattar på huvudet. Givetvis skulle de undfägnas i de gårdar de besökte.

Julbocken hörde till gammaldags-julupptåg.
På annandagen inleddes den långa raden av julbjudningar, och på kvällen ställde ungdomarna ofta till dans. På de verkliga julkalasen var vanligen både gamla och unga med, och ofta hölls de i tur och ordning i gård efter gård i grannskapet. Onekligen satte ölet och brännvinet mången gång sin prägel på dessa julkalas. Det gamla uttrycket »att dricka jul» var intet tomt talesätt. Men ingen tog så noga vid sig, bara inte ungdomarna drack sig berusade. Dock roade de sig oftast på sitt sätt med jullekar. En gammal dylik var att rida grensle över en käpp, med vilken man försökte stöta omkull en halmgubbe.  De unga männen prövade sina krafter i dragkamp, som gick så till att de två tävlande satt på golvet med fötterna mot varandra. Med vardera handen höll de en käpp emellan sig, som de sedan försökte draga över på sin sida. Av yngre datum torde sådana lekar vara som »blindbock», »slå domarehand», »sitta på understol» och »hälsningar från skvallerstan».

Stöta gubben-leken.

Bilder: Marcus Lepola

2011-12-21

Jultolften inleds på hembygdsmuseet den 21.12 kl 16-20:00

Vi sätter upp "Tåmmas-korset" vid grinden enligt gammal Pargas-sed och bjuder på gamla berättelser om julen i den unika miljön i Brattnäs-stugan. Kom och upplev den gamla julen med dess anrika traditioner. Barn får pröva på gammaldags jullekar. En gammaldags-julbock besöker stugan under kvällens lopp.

 
Tåmmas-korset i Pargas.

2011-12-14

Pargasjulen del 2 - Dagarna mellan Lucia och Thomas

Dagarna mellan Lucia och Thomas ägnade man åt de direkta jul­förberedelserna. Till dem hörde julbyken, julslakten, julbrygden, julbaket och julstädningen. Till dagarna mellan Tomas och jul sparade man alle­handa småsysslor, men ibland tog man itu med julbaket och städningen först dessa dagar.
Till julen skulle man slakta ett svin. Överallt i norden har fläsk och korvar hört julen till, vilket mycket väl kan uppfattas som en kvarleva av det urnordiska julblotet. Det speciella med denna julslakt var att den skulle ske så tidigt på morgonen, att den var avslutad då det började dagas. Man fick den dagen lov att stiga upp i »svinottan». Av huvud och fötter kokades sylta och av slaksidan rullsylta. Av tarmarna gjordes blodkorv, lakkorv och leverkorv. En skinka eller en bog kokades eller palvades till julskinka. Men allt fläsket fick man dock inte konsumera under julen. En stor del skulle på vanligt sätt saltas in

Brattnässtugan redo för jul.

Juldrickat eller julölet skulle vara betydligt mustigare än det vanliga vardagsdrickat. Man fick inte snåla med maltet, och vanligen smaksattes brygden också med humle. Mången ansåg Anna-dagen som den rätta dagen för julbrygden. I Pargas hette det, att den dagen »dansar Anna med sin kanna». Vid julbrygden tog man till så det förslog. Man var nu kommen till den tiden att vädret var kyligt så att det inte fanns någon risk för att ölet skulle surna. För övrigt skulle julölet förslå åtminstone till kyndels-mäss. Det var heller inga små mängder som gick åt. Visserligen fick man inte dricka därav förrän helgen var inne, men sedan skulle ett fyllt stop stå på stugubordet från morgon till kväll hela helgen igenom. Kom en främling in, bjöds han att dricka, och det skulle han heller inte underlåta att göra, för då tog han julen med sig. Seden bjöd nämligen, att ingen under julen oförplägad fick lämna en gård, och förplägnaden bestod fram­för allt av öl.
Julhimmel och takkrona.

Det stora rågbrödsbaket hörde inte till julförberedelserna. Däremot brukade man några dagar före jul sätta till en stor limpdeg, som vanligen gjordes sötsur och med tillsats av malt eller vört från julbrygden. Som smaktillsats använde man antingen kummin eller pomeransskal. Jullimporna bakades stora och präktiga och »unstandades» i eftervärmen i ugnen. Dessa limpor, liksom julbrödet överhuvudtaget, skulle bakas av den allra först uttröskade säden, då man inte rent av före tröskningen skakade säd ur axen för detta ändamål. Det var de värdefullaste sädeskornen, som desssutom i sig ansågs innesluta hela årsskördens växtkraft. — Samtidigt med jullimporna bakade man också bröd av både sammalet och skrätt vetemjöl. Jäst härtill tog man från julbrygdens bottensats. Vetebrödet var en stor delikatess, som bakades endast till jul och påsk och till stora gästabud. En bit vetebröd, ibland ett helt bröd, och en bit ost delades ofta ut åt allt husfolket på julkvällen eller julmorgonen som »julklapp». Medan ugnen var varm, gräddade man också några pannkakor, som sedan åts kalla under helgen. Arbetet med julbaket blev inte drygt därför att man skulle ha bakat så många sorters bröd, utan därför att man bakade så mycket av varje sort. Vissa slags bröd skulle inte ens ätas under julhelgen utan sparas till långt fram på våren. Detta gällde särskilt de största limporna i julhögarna. De skulle sparas för folk och fä tills vårarbetena började. Men också om man höll på med baket ett par dagar, ville man skjuta upp det så nära julen som möjligt så att man kunde äta färskt bröd under helgen.

Källa; Pargasbygdens historia IV.
Fotografier; Marcus Lepola


2011-12-09

Pargasjulen del 1 - Tiden före Lucia

Julen har i alla tider varit den förnämsta av årets högtider. En del av julens högtidsbruk kan föras tillbaka till urnordisk tid. Långt före det julen fick sin kristna innebörd har en midvinterfest firats i norden lik­som för övrigt även i antikens länder. I norden har man varit påtagligt medveten om vintersolståndets betydelse. Det var årets vändpunkt. Etc vegetationsår var avslutat, och man gick mot ett nytt. Det var med andra ord en tid, som man var benägen att tillmäta särskild betydelse, en tid speciellt ägnad för rituella handlingar och festlig inramning. Det gällde att tillförsäkra sig god äring under det kommande året, men också att genom profylaktiska handlingar värja sig för onda makter, som i midvinter-mörkret drev sitt spel. De traditioner, som levat kvar från dessa uräldsta tider, har till en del omvandlats. Man har inte längre förstått deras inne­börd, och de har blivit enbart tomma bruk. Med kristendomen fick julen ett nytt idéinnehåll och nya festbruk, delvis arv också de från antikens tidevarv. Ur denna enorma anhopning har sedan de lokala julsederna filtrerats fram. I stora drag har dock julen på landsbygden genom år­hundraden firats på ett ganska likartat sätt i stora delar av landet.
Julhelgens längd och de vidlyftiga förberedelserna underströk i hög grad julens betydelse. Förr ansåg man att julen började Tornas-dagen och slutade Knut-dagen. Själva jultolften, då allt oundgängligt arbete skulle ligga nere, varade dock endast från juldag till trettondag. Ett visst samman­hang med julen hade också Lucia-dagen och Kyndelsmässan. Hos all­mogen i Pargas har inga festbruk knutits till dessa dagar. Före Lucia skulle man dock försöka hinna med de flesta och tyngsta förarbetena för julen.
Pärmbild, Husmoderns jul, 1928

Egentligen började man tänka på julen redan vid skördetiden, ja t.o.m. redan på våren, då man tog ut de största gäddorna man lyckats fånga och torkade dem för att sedan då tiden var inne bereda lutfisk av dem. Vid den stora höstslakten hade man också julen i tankarna och lade undan vad man avsåg till julmat. Den första uttröskade säden skulle sparas till julbaket, och särskilda julkärvar skulle bindas åt himmelens fåglar. Mält-ningen kunde också sättas i samband med de tidiga julförberedelserna. Utan god tillgång på malt fick man inget gott och mustigt julöl. Ljusstöpningen slutligen tog direkt sikte på att framställa de ljus, som behövdes för julens övliga firande. Alla dessa arbeten skulle vara undanstökade före Lucia.

Källa: Pargasbygdens historia IV

2011-12-05

Göran Grönroos mottar hembygdspriset i Pargas

Göran Grönroos är årets mottagare av hembygdspriset i Pargas som utdelas till hembygdsaktivisten Rainer Fagerlunds minne. Hembygdspriset till Rainer Fagerlunds minne inrättades år 2005. Priset kan ges för hembygdsarbete, hembygdsforskning, eller för att sprida kunskap om hembygden och Pargas historia. Rainer Fagerlund (1941–2005) var en stor hembygdsaktivist och bl.a. mångårig ordförande för Pargas hembygdsförening.

Göran har länge varit engagerad i hembygdsföreningens verksamhet. Han var ordförande och skattmästare under åren 1998-2006. Han sitter fortsättningsvis i föreningens styrelse i egenskap av skattmästare och är ansvarig redaktör över "Nytt från Pargas hembygdsförening" som utkommit årligen sedan 2011. Göran är även en initiativtagare bakom Stiftelsen för Gamla Malmen.

Skattmästare Göran Grönroos, Pargas hembygdsförening.


I prismotiveringen sägs bland annat att ”Göran Grönroos vågar gå in i projekt som visserligen har betytt ekonomiska risker men som har gett Hembygdsmuseet och Industrimuseet ett lyft, nya verksamhetsformer eller nytt innehåll. Under hans tid i föreningar har man bland annat byggt den geologiska utställningen i Industrimuseet, skapat en museishop och i år har museet byggt en lagerbyggnad för Pargas hembygdsmuseum. Sådana personer behöver alla hembygdsföreningar, personer som vågar och som vill utveckla verksamheten”.

Men det som hans hjärta klappar extra hårt för nu, och har gjort i många år, är att böckerna om Pargasbygdens historia skulle få en femte del som berättar om ortens historia från 1930 till dags dato.
– Det är en skam att Pargasbygdens historia fram till fusionen Väståboland ännu inte är skriven, säger Grönroos.

Bildkälla: ÅU

2011-12-01

Advent inleds på museet

Granen har redan burits in på ordenshemmet och dekorerats i äldre stil. Till de gamla julgransdekorationerna hör stearinljusen, "halmänglarna", pepparkakorna och flaggorna. Julgranen är ett förhållandevis nytt tillskott i våra jultraditioner. Den befäste sin ställning bland allmoget i Pargas först under 1900-talet, mycket tack vare folkskolornas julfester. Tidningen Satakunnan kansa i Björneborg skrev 1898 att julgranen borde införas i hemmen istället för den eldfarliga halmen som man enligt gammal sed brukade strö över stuggolvet. Granen gav barnen en skönhetsupplevelse, det gav inte halmen!
Flagglinan hängs kring granen.


De tidigaste julgranarna dekorerades med olika halmprydnader, även konfekter och pepparkakor kunde hängas på grankvistarna, granen kunde även pyntas med de färggranna konfektpappren. Det var vanligt att hänga granen i taket innan lärde sig att ställa den på golvet i en enkel korsfot.
Halmstjärna och granljus.


Bilder: Marcus Lepola

2011-09-10

Finlandssvenska museidagarna i Kimitoön körde igång!

Wrethalla UF-lokalen fungerade som möteslokal.
Det finlandssvenska museidagarna inleddes med kraftiga tag då föredragshållarna målade fram både möjligheter och utmaningar för hembygdsverksamheten i Svenskfinland.

Kommunsekreterare Solveig Friberg framförde ev välkomsthälsning i stället för kommunchef Tom Simola som fick förhinder. Sten Rentzhog inspirerande föredrag väckte reaktioner bland publiken. SLS arkivchef Mikael Korhonen framhöll bl.a. vikten av att noggrant planera hur en digitalisering ska ske och hur datan ska förvaltas. Gemensamma normer för arkivhantering behövs och detta underskrevs även av forskare Susanne Lagus.

Svenska kulturfondens Åsa Rosenberg meddelade om att det blir allt vanligare att hembygdsföreningar ansöker om stöd från fonden för olika digitaliseringsprojekt och framförde ett önskemål om att Svenska kulturfonden kunde samarbeta med SLS för att kunna styra digitaliseringsprocessen.
Rentzhogs föredrag väckte känslor bland publiken.

Efter lunchen tilldelades publiken information om "det museala vardagsrummet". Det omfattande anförandet talade om vikten av att engagera folk som  traditionsbärare. John Björkman och Victoria Nylund gav levande inblick i museernas verklighet och goda exempel på lyckade lösningar för att utveckla publikverksamheten.

Dagens program fortsätter med workshops och en kvällssupé på Westers. Söndagens bjuder på excursioner kring Kimitoön.

Dagen erbjöd också¨på överraskningar då Tom Sandström belönades med Hembygdsförbundets nya förtjänsttecken i samband med välkomstorden.

Hembygdsverksamhet - en möjlighet!

Fotografier: Marcus Lepola

2011-08-26

IDEAL – traktorn som tillverkades i Nilsby, Pargas

IDEAL – traktorn som tillverkades i Nilsby, Pargas.

Grunden för många av de första fabrikstillverkade lantbruksredskapen lades av händiga och företagsamma bysmeder som skred till verket då behovet av redskap blev stort.
Att ge sig på traktortillverkning får väl ändå räknas som ”något i hästväg”, om uttrycket tillåts.

Det var just det som Erik Eriksson (f.1886) i Nilsby, Lielax tog sig an. Av insamlade delar främst från skrotade lastbilar konstruerade han tillsammans med sina bröder traktorer under märket ”Ideal”. De första hade ramar av trä (!) men snart gick man över till metall, detta i en tid då svetsen var tämligen ovanlig i byarna. Järnhjulen, som man till en början tillverkade själva, fick med tiden också gummidäck. Eftersom traktorerna plockades ihop av de delar som stod till buds såg de alla olika ut. Teknik, axlar osv togs från skrotade bilar. Idealtraktorer levererades inte bara till hemorten, dokument finns med utlåtanden från nöjda kunder från bla. Kimitoön och Mynämäki.
Västergård i Kårkulla, Kimito 1938.
Ideal-traktorn var på gården till 1940-talet. William Isaksson på slåttermaskinen (21.9.1894). Sven Lindberg kör (f.1918).

Under tillverkningen, som pågick från 1936-37 till slutet av 1940-talet, gjordes ca. 60 exemplar av Ideal. Av dessa finns idag 2 kända exemplar kvar.

Ideal-trakor från 1930-talet i Kovela traktormuseum, Janne Lindgård tillsammans med den nu avlidne Eero Karhu.
En av de tidigaste modellerna, troligen från slutet av 30-talet, med ram av trä finns på Kovelas Traktormuseum i Nummi-Pusula. Den var bokad i år till Skyttalas Öppet Hus, men pga olika omständigheter blev detta inte av. Den Ideal som finns till påseende finns till vardags på Gårdskulla Museum i Sjundeå. Den är byggd 1948 och baserad på tekniken från en Ford AA årsmodell 1929.
Ideal-traktor på Gårdskulla.
Vi riktar ett stort tack till Gårdskulla Muséum som snabbt ställde upp med sitt exemplar och till Arne Wanström på Fjäders transportbolag som skötte frakten.
Om Ni råkar ha foton på traktorer som verkar hemgjorda, eller annan information om eventuella Idealtraktorer på gårdar i Pargas – hör av Er till oss !
Kontakt : 050-5962112 (Anne Bergström) eller anne.bergstrom@vastaboland.fi

Pargas 28.8 2011.
Jan Lindgård, Marcus Lepola.

Källor : ”Eilispäivän traktoreita”, Vesa Roiha. Risto Eriksson.


2011-08-23

Hembygdsförening bygger skattkammare.

Många har säkert undrat över vad som var på gång då grävskopor dök upp på tomten bredvid Malms skola under hösten 2010. Mycket har hänt sedan dess och nu så återstår inte mycket av bygget. 
Bygget inleddes i november 2010.

Den omtalade skattkammaren är i själva verket en lagerbyggnad för Pargas hembygdsmuseums föremål. Museet har stora föremålssamlingar av vilka en del har varit till påseende i museets olika utställningsutrymmen. Varje tänkbart hörn och utrymme på museibacken inhyser delar av samlingarna och större föremål som möbler och dylika finns tillfälligt utlokaliserade på fyra olika ställen i Pargas. 
"Skattkammarens" planritning.

Hembygdsföreningen har sedan länge planerat att åtgärda detta genom att bygga en skild lagerbyggnad för att avlasta museets övriga utrymmen för verksamheter och för att möjliggöra mottagandet av även större kulturhistoriskt värdefulla föremål till samlingarna. I synnerhet stora föremål har varit besvärliga att placera i samlingarna då det inte funnits ändamålsenliga förvaringsutrymmen.
Golvstommen och grunden klara, maj 2011.

Såhär långt hade man hunnit i slutet av maj 2011.
En långsiktig lösning till denna ohållbara situation är byggandet av ett utrymme för merparten av museets samlingar som dessutom skulle fungera som ett extra utrymme för museets barnverksamhet. Genom projektet ”Kultuhistorisk skattkammare för Väståboland” byggs en modern lagerbyggnad på hembygdsföreningens tomt invid Pargas Malms skola. Byggnaden har en totalyta på 150m2.
31.5.2011 - nu ska takfilten på.

Exteriörern beräknas vara klar redan i oktober 2012, entreprenaden sköts av Pargas elementhus med Jocke Jansén i spetsen, Det återstår en hel del arbete med gården, målning av fasaden, byggandet av interiören och elarbeten. Föreningen kommer att ordna öppna talkotillfällen under hösten. Tidpunkten för dessa tillfällen kommer att meddelas till allmänheten vid ett senare tillfälle.
Fasaden är nästan klar i augusti 2011.

Projektet ägs av Pargas hembygdsförening och har erhållit bidrag av Stiftelsen Martha och Albin Löfgrens kulturfond , Svenska kulturfonden. Merparten av stödet kommer från den I samma båt rf. och den Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling; Europa investerar i Landsbygdsområden. 
Hit ryms nog ett antal hyllor.

2011-08-12

Ditt hembygdsmuseum - en upplevelse!

Ditt hembygdsmuseum - en upplevelse!

En kurs i praktisk museipedagogik anordnas i samarbete med Väståbolands medborgarinstitut.  

1398 1020  Ditt hembygdsmuseum - en upplevelse! Kursen hålls på Pargas hembygdsmuseum, fredagar 12.00-16.00. 23.9.2011-7.10 och 27.4.2012-11.5.2012.

Kursavgift 24,00 €. Max 12 studerande. Kursen är riktad till personer intresserade av och engagerade i museal verksamhet eller studeranden i ämnen som anknyter till museer (ex. museologi). Syftet med kursen är att på ett praktiskt sätt visa hur hembygdsmuseer och -samlingar kan utgöra grund för nya upplevelseprodukter i museipedagogiska verkstäder för barn och ungdom. Kursen ger deltagarna en djupare insikt i den levande museala verksamheten och praktiska färdigheter som kan utnyttjas i museipedagogiska syften. 

Deltagarna ska under kursens gång själva skapa en fungerande upplevelseprodukt för en given målgrupp, ex. Barn 7-11, vuxna etc. Upplevelseprodukten bör ha en lokalhistorisk anknytning, men kan vara överförbart till ett annat museum eller andra samlingar.

Kursen är tvåspråkig.

Anmälan fr.o.m 31.8 2011 genom följande länk

Frågor kring kursen besvaras av Marcus Lepola

puh 0404885679, etunimi.sukunimi@vastaboland.fi

2011-08-02

Sommarens sista tidsresa den 9.8

Pargas hembygdsmuseum har under den gångna sommaren arrangerat tidsresor för, varje tisdag  kl 11-13, den sista tidsresan för sommaren ordnas 9.8.2011. Tidsresorna är tvåspråkiga. Biljetten till tidsresan kostar 4 euro och det krävs ingen förhandsanmälan. Under tidsresorna får barnen klä sig i gammaldags kläder och pröva på olika slags sysslor från förr. Varje resa har ett skilt tema och ingen tisdag är den andra lik.
Glada tidsresenärer besöker den gamla museibutiken i Lielax-stugan -.


Tisdagarnas tidsresor kommer att fortsätta igen nästa sommar.

2011-07-30

Pargas hembygdsförening på hembygdsdsdagarna 29-30.6 i Åbo

Pargas hembygdsförening deltog i hembygdsdagarna i Åbo på lilltorget (vid biblioteket). Sommarsolen såg till att samtliga hade det behagligt varmt på torget och Pargasborna delade sitt stånd tillsammans med Kaarina seura.
Thea Lindell knypplar framför ståndet.
Försäljningsdisken besöktes rätt flitigt tack vare de intressanta produkterna och Thea Lindells knyppleri-uppvisning, det senare uppmärksammades även av arrangörerna som skrev on Thea i hembygdsdagarnas egna bulletin.
Vähätorin uutiset - 30.6.2011

Det har alltså visat sig att det lönar sig att ha arbetsuppvisningar i samband med olika marknader och evenemang för att attrahera ytterligare besökare.

Ett stort tack till alla hembygdsaktiva som ställde upp på evenemanget!

2011-05-25

Vårstädning i Pargasmuseerna - Kevätsiivous Paraisten museossa

Sommarens högsäsong närmar sig och det hör våren till att iordningställa både gårdstunet och stugorna.
Utomhus-möblerna lyfts ut från lagret.

Ett tiotal ivriga städare ställde upp på städtalko vid hembygdsmuseet den 5.5. Det vackra vårvädret såg till att städningen gick smidigt och talko-gänget hann även röja bort en del buskage vid det bakre staketet mot skolan. Trots det flitiga arbetandet så hann man med både kaffepaus och matpaus. Dolly Heinos goda korvsoppa fyllde många hungriga talkomagar. Under dagens lopp städades 6 stugor på museiområdet. Det kvarstår en del sly och grenar som måste transporteras bort från området och för det ändamålet ska man beställa en flake. För det måste ett skilt talko-tillfälle arrangeras så att man kan hastigt fylla flaken.
Lekstugan i Skyttala dammsugas av Anne Bergström.

Vårstädningen i Skyttala genomfördes av personalen den 11.5. Denna gång fick vi även hjälp av trädgårds-praktikanten Ian som var till stor hjälp under den intensiva städningen. I Skyttala omfattade städprojektet både Lekstugan och Huvudbyggnaden. Det är rätt utmanande att städa i Skyttala eftersom det finns inget rinnande vatten och bl.a. dammsugare måste medtagas till museet.
Marcus Lepola sopar golv.
Pargasmuseerna är kontinuerligt i behov av frivilliga arbetsinsatser. Är du intresserad av att jobba som frivillig inom museibranschen? Ta kontakt!


Kesäsesonki lähenee vauhdilla ja kevääseen on perinteisesti kuulunut pihan sekä mökkien kunnostaminen.

Kymmenkunta innokasta siivoojaa osallistui tämän kevään siivoustalkooseen 5.5. Kaunis kevätilma edesauttoi siivouksen sujuvuuden ja talkooporukka ehti myös raivata kasvillisuutta Malmin koulun puoleisen aitauksen luona. Ahkerasta työtahdista huolimatta aikaa jäi kahvitauolle selkä lounaalle. Dolly Heinon maistuva makkarakeitto täytti monen nälkäisen talkoolaisen vatsat. Päivän mittaan siivottiin 6 rakennusta. Vielä pitää poistaa kaikki oksat ja roskat alueelta ja sitä varten tilataan erikseen roskalava. Toinen talkootilaisuus tullaan piakkoin järjestämään lavan täyttämistä varten.
Ian Ikkala torkar damm.
Skyttalan kevätsiivous toteutettiin henkilökunnan voimin 11.5. Tällä kertaa saimme lisäapua puutarhatyön-harjoittelijasta. Ian oli isoksi avuksi intensiivisessä siivous-urakassa. Skyttalassa siivottiin Leikkitupa ja päärakennus. Skyttalan siivoaminen on erityisen haasteellista sillä vettä ei ole ja imurikin pitää tuoda mukaan.

Paraisten museot ovat riippuvaisia vapaa-ehtoisen työpanoksesta ja uusille talkoolaisille on aina tarvetta. Oletko kiinnostunut museoiden vapaa-ehtoistoiminnasta? Ota yhteyttä niin jutellaan asiasta!

2011-05-12

Överraskningar i trädgården

Plockade upp lite kvistar i trädgården och fann att det växte en hel del svamp kring några almar nere vid grinden. Det visade sig snabbt att det var frågan om i Finland ovanliga runda toppmurklan.

En av de läckraste toppmurklorna, det är tyvärr inte alla förunnat att finna den då den är ganska ovanlig i Finland.

Beskrivning:
• Hatt rund till äggformad med oregelbundna kamrar, gulbrun.
• Hatt och fot ihålig.
• Fot vit till gulvit.

Förekommer främst i södra Finland på gräsmark i kalkhaltiga trakter senvåren till försommaren. Saknar de karaktäristiska längsgående åsarna på hatten som toppmurkla har.

Kan möjligen förväxlas med klockmurkla och vinlad klockmurkla dessa murklor är sällsynta och saknar matvärde. Rund toppmurkla innehåller inte giftet Gyromitrin som finns hos stenmurklan, men avkokning brukar rekommenderas p.g.a. förväxlingsrisken.

2011-04-29

Anmäld dig till tidsresan nu! Ilmoittaudu aikamatkalle nyt!

TIDSRESAN - AIKAMATKA

Hur såg allt ut för 100 år sedan? Hur fiskade man och hur tog man sig över vatten. Vad åt man och hur gjorde man sin mat och framförallt hur sträng var lärarinnan i skolan?

Välkommen med på dagslägret Tidsresan för att få svaren. Under två dagar får du delta i fyra olika verkstäder och lära dig om hur man levde och hur allt såg ut för cirka 100 år sedan.

Miltä maailma näytti 100 vuotta sitten? Miten silloin kalastetttiin ja liikuttiin vesillä, mitä syötiin ja miten ruokaa valmistettiin ja ennen kaikkea, miten ankara kuri kouluissa oli.

Tervetuloa Aikamatka-päiväleirille selvittämään vastauksia edellisiin kysymyksiin. Kahden päivän ajan saat osallistua neljään eri työpajaan ja nähdä miten ennen eleltiin ja miltä kaikki näytti 100 vuotta sitten.

LÄGER DATUM - LEIRIEN PÄIVÄMÄÄRÄT:
1) 6-7.6 Pargas-Hembygdsmuseum - Kotiseutumuseo
2) 8-9.6 Pargas-Hembygdsmuseum - Kotiseutumuseo
3) 13-14.6 Nagu-Framnäs
4) 15-16.6 Korpo-Hembygdsmuseum - Kotiseutumuseo
5) 21-22.6 Kimito-Sagalund
6) 28-29.6 Houtskär-Vesterlid

Broschyr och anmälningsblankett här.

Esite ja ilmoittautumislomake tästä.


2011-04-04

Förberedelser inför sommarskoj - Kesäkiva valmistelut

Sommarskoj är ett roterande barnläger som genomförs på olika håll i Väståboland och på Kimitoön i juni 2011. I år gör sommarskoj en tidsresa i skärgården, vi reser omkring 100 år bakåt i tiden och barnen får uppleva hur det var att leva i skärgården förr. Ett programblad eller en broschyr som berättar om lägret ska in i tryck inom kort och den ska spridas ut till varje lågstadieskola i Väståboland och Kimitoön.

Kesäkiva on lasten kesäleiri joka kiertää Länsiturunmaata ja Kemiön saarta. Tänä vuonna kesäkivassa mennään ajassa noin 100 vuotta taaksepäin ja lapset saavat kokea millaista saaristossa oli elää ennen vanhaan. Kesäleiristä kertovaa ohjelmalehti menee pian painoon ja se menee kaikkien alueen ala-asteille jakeluun.
Bild 1. Väverskan fotograferas - Kutoojaa kuvataan.

Samtliga lägerledare kommer att vara iklädda i tidsenlig utstyrsel och samtliga fotograferades för marknadsförings-syfte idag på hembygdsmuseet.
Kaikki leirin ohjaajat tulevat olemaan pukeutuneita vanhan ajan vaatteisiin ja kaikkia kuvattiin markkinointi-tarkoitusta varten tänään kotiseutumuseolla.

Bild 2. "Luffaren" spelar en rolig visa - Kulkurin valssi soi.

Håll upp ögonen för broschyren och anmäl dig i tid!
Pitäkää silmät auki tulevan ohjelmalehtisen varalle ja ilmoittautukaa ajoissa mukaan!

Bild 3. I väntrummer - Odotushuoneessa

Bild 1-3 Marcus Lepola

2011-03-22

Skolbarnens skiddag på museet

Den 17-18.3 anordnades för första gången en särskild skiddag för de yngsta eleverna i Malms skola. Tanken var att barnen gavs en chans att pröva samma utrustning som deras farföräldrar hade i gamla tiders vinterlekar.
Bild 1. Skidor på rad.
Till förfogan fanns 5 par träskidor med skinnbindningar, 2 sparkstöttingar och 2 "vatukälkar". Därtill fanns en röd rattkälke från 1960-talet.

Bild 2. Vatukälkar, sparkstöttingar och skidor



Barnen tyckte givetvis att det var skoj att åka i backen, men barnen var av delade mening gällande skidåkningen som visade sig vara ganska svårt, i synnerhet på grund av den hårda och hala skaren. Därtill var det inte så lätt att hålla foten rakt på skidan, barnen fick erfara att moderna vinterstövlar lämpar sig dåligt för skinnbindningar.
Bild 3. En ivrig klass tar del i instruktioner.

Även om den stora kälken var aningen tung så löpte den bra på skaren. Backen får inte vara för brant eftersom kälkåkarna kan få skador ifall den tunga kälken flyger omkull i backen.

Bild 4. Bindingarna måste vara spända.

Överlag kan man konstatera att evenemanget var lyckat och att vi kommer att köra med samma koncept igen nästa år. Eventuellt skaffas någon extra kälke till museet utöver de som användes under skiddagen. Därtill måste de gamla skid-stavarna repareras inför nästa gång.

Bild 5. Det ska gå fort!

Fotografier
Bild 1-5, Marcus Lepola, Pargas hembygdsmuseum

2011-03-08

Fastlagsåkning på museibacken - Laskiaisen viettoa museonmäellä.

Det fina fastlagsvädret till ära besökte ett gäng dagisbarn museet i hopp om att få testa lite gammaldags "vatu-slädar" och annat skoj på museibacken.
Kaunis laskiais-sää toi ryhmän päiväkotilaisia museonmäelle kokeilemaan vanhanajan laskiaishupia "vesi-kelkan" kanssa.  

Bild 1. Det bär uppåt - Ylöspäin

Även om backen inte är så brant så tvingades man bromsa in farten som hastight blev hisnande.
Vaikkakin mäki ei ole niin jyrkkä niin silti piti jarruttaa laskiessa muuten olisi vauhti ollut liian huima. 

Bild 2. Det går fortare nerför - Alastulo käy vikkelään


 Även barnen deltog i att dra upp den tunga kälken upp på backen, det var inte så lätt inte.
Jopa lapset innostuivat vetämään raskasta kelkkaa mäkeä ylös, ei ollut aivan helppoa.

Bild 3. Kälken har fastnat mitt  i backen - Kelkka on jäänyt keskelle mäkeä.

Efter en timmes kälkåkningen så var det dags att återväna till dagis, trötta men belåtna.
Mäkiriehan jälkeen olikin jo aika palata päiväkotiin, väsyneinä mutta iloisina.


Bilder/Kuvat
1-3 Marcus Lepola

2011-02-10

Skidor och skidåkning

07.02.1896   Uudenkaupungin Sanomat no 6
Under pågående sportlovsveckan håller vintern håller ett järngrepp om skärgården och snön vilar över skog och mark. Fordom utnyttjade folk denna kalla tidpunkt för att resa omkring i skärgården med släde och häst.

Det kan vara svårt att begripa nu med det var faktiskt så att skidor var något av en ovanlighet i skärgården. I själva verket hade användningen av skidor i Finland drastiskt minskats under 1700-talet i de södra delarna av landet. 

Intresset för skidåkningen återuppstod under 1800-talet då det föddes ett växande intresse för idrotts och kroppskultur i Europa. Hos oss ledde det till att små sport- och idrottsföreningar började spontant uppstå här och där. Skidningens hälsoeffekter framfördes aktivt inom folkbildningsverksamehten och den första allmänna skidtävlingen i Finland arrangerades i Tyrnävä 1879. 

Detta växande intresse resulterade i att en mängd olika skidverkstäder uppstod. Det fanns omkring 200 olika skidtillverkare i landet i början av 1900-talet. 

Till en början föredrogs långa och smala skidor, de sk. Österbottniska eller Haapavesi skidorna. De första skidtävlingsspåren drogs på slät mark och det var tom. vanligt att skidåkarna tog av sig skidorna ifall de var tvungna att skida över branta kullar. Med tiden brev skidorna kortare och aningen bredare.  

20.09.1883   Folkwännen no 219

Skidornas utveckling sporrades vidare av genom anordnandet av tävlingar för skidtillverkare. I Folkwännen 20.09.1883 redogörs för den sådan tävling. Tävlingsdomarna bedömde skidorna utgående både praktiska och kvalitétsmässiga kriterier. Virkesvalet och utformandet av skidspetsen var viktiga kriterier, spetsen skulle gärna vara bred och vara kraftigt böjd.

Skid-tillverkarna experimentera hel del med olika träslag som asp, rönn och tall,  men flertalet skidor tillverkades av björk. Under 1900-talet tillverkades stavarna av bambu med läderhandtag och remmar. De äldre stavarna var av björk och saknade remmar. Pjäxorna var kraftiga läderskor (ofta kallade skidstövlar) med kraftiga sulor.

Bindningarna var enkla läder- eller trästroppar som man fäste över hälen och vristen. Senare kom Kandahar-bindningen med tåfäste av metall och metallfjädrar längs skon och runt hälen. Senare kom den så kallade Rottefella-bindningen som var en ren tåbindning. Denna är vidareutvecklad till dagens bindningar.

Folkhögskolans skidåkare i Pjukala, 1909, Pargas hembygdsmuseums samlingar


2011-02-08

En berättelse om skidor del 1 - Suksen tarina osa 1

Bild 1. Museets "nyservade" skidor står i snön intill ett par sibiriska driv-skidor.
Vintern har försatt hembygdsmuseet i dvala, museibacken vilar under ett tjockt snötäcke som gör det svårt att besöka stugorna. Även om vintern av rent praktiska skäl medför en del hinder erbjuder den också unika möjligheter för den äventyrslystna hembygdsintresserade. Det är nämligen så att Hembygdsmuseet har under årens lopp erhållit en hel massa gammal skidutrustning som ej har inkluderats i museets föremåls-samlingar, dvs. har inte katalogiserats som museiföremål.

Dessa skidor är typiska för 1900-talets första hälft och en stor del av dessa har fortfarande kvar de gamla skinn-bindningar.

Bild 2. Ett gammalt par tjärade börkskidor med skinnbindingar och gummisulor.


Bild 3. Barnen deltar ivrigt i borttagandet av den gamla sulan.

Många av dessa skidor på museet är i ypperligt skick, även om man med den första anblicken tror att de är smutsiga och slitna. Den gamla skid-tjäran har bevarat björk skidorna i prima kondition och det behövs faktiskt inte så mycket jobb för att iståndsätta ett par skidor i brukskick.

1. Man tvättar av skidorna med varmt vatten.

2. Det gamla och spruckna gummit-underlaget tas bort, likväl borttages den gamla läderbindingen.

3. Skidan tjäras och skidspetsen spänns upp med hjälp av en varmluft-blåsare och limtvång.

4. Skidorna förses med nytt underlag och nya läderbindningar.

Bild 4. Tjäran ska vara het då den appliceras på skidor.
Då man ytbehandlar gamla skidor bör man alltid undvika moderna glidmedel som ofta är silikonbaserade. Skidan måste tjäras med jämna mellanrum och tjäran ska gnidas in i trädet då det är varmt. Ifall man har använt andra än traditionella medel så bränns dessa fast i skidans yta och hindrar tjäran från att sugas in i skidan. Det bildas dessutom ett lufttätt hölje kring skidan som leder till att virket ruttnar.

Bild 5. Spetsen på skidan uppvärms och kilas fast för att böjas uppåt.




Man bör även undvika vissa billiga "tjäror". Man känner igen bra tjära dels på lukten, dels på den tjocka konsistensen. Man kan köpa bra båt-tjära som fungerar fint med skidor, men äkta dal-tjära är det bästa!

Spetsen på gamla skidor har en tendens att "lägga sig" med tiden och den bör även justeras något. Man gör det genom att upphetta skidspetsen med hjälp av en värmeblåsare och spänna fast skidspetsen medan träytan är varm och kila in en lämplig träbit under spetsen. Man låter skidan svalna över kvällen och den går bra att skida med den redan följande dag. 

Bild 6. Gissa vilken skida saknar tjära.
Man bör även tjära vid fotfästet. Den nya sulan spikas fast och kan klippas ur ett begagnat cykeldäck eller så kan man även använda skinn. Det äldsta metoden är att använda skinn från älgskånkar. Det sistnämnda ser väldigt snyggt ut och därför så bestämde jag mig för att använda lite av det älgskinn jag har på lager till skidan.
Bild 7. Skinnbitar från älgskånken ersätter gummisulan.

Museonmäki on talvi-horroksessa, mökkeihin ei paksujen lumikinosten takia pääse. Vaikka talvi tuo monta käytännön onglemaa  luo se myös uusia mahdollisuuksia seikkailumieliselle perinne-harrastajalle. 
Kotiseutumuseon museopedagogisissa kokoelmissa on useita mäystimin varustettuja puusuksia 1900-luvun alkupuoliskolta.  

Vaikka nämä varastossa virunneet sukset vaikuttavatkin ensi-silmäykseltä huonokuntoisilta kaiken kerääntyneen pölyn ja lian alta niin ne ovat loppujen lopuksi varsin hyvässä kunnossa . Pienellä putsaamisella ja tervaamisella nämä saa lähes uudenveroisiksi. 

Homma etenee näillä työvaiheilla;

1. Sukset pestään lämpimällä vedellä.
2. Vanhat kuluneet mäystimet poistetaan, samoin pälkään rikkinen kuminen pohja (kuva 3).
3. Suksi tervataan ja suksen painunut pää taivutetaan varovasti ylöspäin kuumailmapuhaltimen ja liimapuristimien avulla (kuvat 4-6).
4. Suksen päläs saa uuden pohjan hirven koipi-nahasta (kuva 7).

Bilder/kuvat
1-7 Marcus Lepola.